Sun Diego
Vad kul det har varit att roadtrippa. Med tunga hjärtan (Susannes ordval) lämnade vi ifrån oss vår bil som varit vår bästa vän. Vi befinner oss i surfparadiset San Diego och här är det strålande sol, sommar och bara ben. Vi kan inte förstå att vi imorgon är i NY i minusgrader och snö (om vi ens lyckas ta oss dit). Roadtrippen fortsatte efter Vegas ner genom öknen. Vi bodde i Palm Springs som var en extremt (Susanne vill ha mer känslor i bloggen) mysig tennis-oas i öknen. Vägen dit var välsigt spännande. En avfart från Las Vegas kom vi in på väg 95 som var spikrak och helt öde. Det var lustigt att lämna en så busy stad och på några minuter komma ut i öknen. 95an följdes av route66 som också var helt öde. Vi hade som tur var tankat innan, för vägen var bara rak rak rak rak och öde. Vi hade dock glömt att äta efter frukost så vår uppfattning om staden 29palms blev inte helt rättvis när vi dundrade in där runt kl 18. Längs vägen, mitt i öknen, fanns ibland ruckel som folk bodde i, husvagnar var utställda och ibland körde man förbi ett större husvagnsområde och det var sorgligt att se så stor fattigdom. Därför blev Palm Springs som en oas i denna öde fattigdom, där allt var perfekt med glada människor, välklippta gräsmattor, fina hiking-trails (till Adams stora glädje) och 2 varma pooler på vårt 44-dollars-motell (ja, priset är för båda). Vi ville knappt lämna stället, men vi hade hört gott om SD (San Diego, inget annat) så vi dundrade vidare över ett stort bergigt naturreservat med chokladberg söderut. Det var väldigt fint. Vi kom till SD, passade på att se utan-bilen-svåråtkomliga-ställen såsom Coronado och Mission innan vi lämnade bilen och drack vårt kvällsvin i Gaslamp-kvarteren.
Vi vaknade och rekade den stora Balboa park som hade ungefär 34 olika trails man kunde välja mellan. Det var bra. Sedan lyckades vi se hela stan innan klockan 17. Dessutom köpte Adam ett par gel kayano för 700kr. Bra deal. Vi åt Ben&Jerrys också, så idag har vi ätit hela en muffins, kaffe X5, en glass och en våffla med lönnsirap. Amerikanskt och gott.
Sov gott.
Vegas babe
Nu sitter vi i lobbyn i vår Pyramid i Vegas, ihoppackade och redo att åka söderut. Senast vi skrev här på bloggen så hade vi precis anlänt till Los Angeles, och därav kommer nu, återigen i tråkig kronologisk ordning, vad som hänt oss sedan dess.
Los Angeles är en stor stad! STOR stad! Vi hade inte tid att se hela staden, dels för att den är så stor och dels för att det är nästan omöjligt att ta sig fram. Vi lämnade hotellet på morgonen för att köra till den kända gången med alla stjärnorna, Hollywood blvd. 8 km, det kommer att gå snabbt tänkte vi, men ack så fel vi hade. Det tog över en timme att komma dit. Efter det körde vi upp i Hollywood och kollade på utsikten och alla fina hus från Bel Air och Beverly Hílls. Vi försökte titta på Nicholas Cage, Ronald Reagan och Jack Nicholsons hus, men de var alla skymda av stora staket och buskar. Efter glamour-gatorna åkte vi till den kända utsiktsplatsen Griffith observatory och såg LA från ovan. Otroligt vackert och återigen insåg man hur stor staden är. Därefter var det dags att lämna LA, det gick mycket snabbare än beräknat, bara knappt två timmar att köra ut från stan.
Ut i öknen, till Barstow, halvvägs till Las Vegas. Ett mysigt litet motel för lagom 44 dollar för oss båda. Barstow var en liten stad med en stor outlet, som vi utnyttjade dagen efter. Detta var också julafton, så vi kände att det var okej att köpa något extra. Adam bar tomteluva hela dagen. Efter shoping startade färden mot Las Vegas.
Vegas, Vegas, Vegas. Vilken stad! Vad finns bakom alla dessa neonljus och spelautomater? Vilken konstig stad! Vi kom fram till vårt hotel Luxor, en stor svart pyramid, runt 18.00. Hotellet är så stort! Allt finns i alla hotell, vi har nog 3 Starbucks, Mc Donalds, klädbutiker (Urban Outfitters), gym, pool, nattklubbar (plural) och givetvis casino(n). Vi gillar det! Vi började med att inse att vi aldrig skulle ha tid att se Grand Canyon. Vi försökte på alla sätt, men förstod att vi inte skulle ha tid till något annat om vi skulle göra den utflykten. Så på juldagen besökte vi Hoover Dam som substitut. De hade byggt en ny bro över fördämningen så det var väldigt fin utsikt där. Julafton var annorlunda men väldigt rolig! Vi åt mat på Hooters, där tjererna serverade oss iförda stora bröst och korta shorts. Sedan var vi ute och klubbade hela natten. Gårdagen var lugnare. Vi tog ett glas vin på Ceasars Palace och kollade hela stripen.
Idag bär det vidare. Vi ska söderut, tänkte ta oss till Palm Springs för att tillbringa natten. På vägen ska vi köra igenom en öken, ett naturreservat, på route 66 och genom USAs minsta stad på 8 invånare. Vi säger hejdå till sphinxen bakom oss och på återseende till Nevada.
Kram kramWestcoast = Bestcoast (även i USA)
Så sitter vi här nu och dricker vin, i en lyxig hotell-lounge i LA efter att ha bokat det billigaste hotellet vi kunde hitta. Det finns till och med pool och gym. Vi kände oss riktigt vuxna när vi körde in bilen i garaget och tog hissen upp direkt till lobbyn. Detta är på många sätt ett riktigt bil-land.
Som sagt, de senaste två dagarna har varit väldigt händelserika för oss, och eftersom inte någon av oss är varken journalist eller kolumnist kommer händelserna presenteras i kronologisk ordning utan romantik eller egentlig kosmetik. Så tänk att det är mycket finare och coolare än vad vi framställer det.
Vi kommer inte ens att ladda upp bilder här, för det tar fantastiskt lång tid på susannes gratisblogg. Vi länkar därför till facebook istället.
Let's get this show on the road.
Tisdagsmorgonen tillbringades hos Ebba i Alameda (Oakland, SF). Vi vaknade med krabbsmak i munnen efter en kulinarisk måltid serverad av Ebbas host-mum kvällen innan. Två saker att nämna om detta; - Ebba har hittat en väldigt bra familj, och - Krabba med vitlök är älskad av alla (tom Sus). Hur som haver, vi åkte in till stan, hyrde vår bil och började med att köra söderut via Googles huvudkontor till de stora Redwood-träden i Big Basin State park. Kontoret var stort, liksom träden. För Susanne var träd-vistelsen en barndröm som gick i uppfyllelse. (Hon var extremt glad och exalterad hela vägen). Alltså, träden var jättestora. Se bild på FB, vi hittade ett som var jättestort, alltså jättestort.
Efter skogspromenaden började Highway 1 (hwy1) som enligt oss båda var en av världens finaste vägar (den var till och med i klass med sa calobra). Vi tog en studentkaffe i santa cruz, cruisade igenom Monterey och Carmel (Pebble beach) och hade ingen aning var vi skulle sova på natten. Susanne hade dock en annan barndröm om att sova på ett deppigt, ruffigt, brunt Motel längst en Highway. Så det var vad vi letade efter. Och det kändes lite som i en film, när vi i mörkret, i blåst och ösregn, längst en slingrig väg hittade en "inn" som stämde perfekt på Susannes drömbeskrivning. Vi sprang in i regnet och hoppades på det bästa. Dvs, att vi skulle få ett rum och att vi kunde äta något. Det började med, att när vi kommer in, sitter restaurangägaren vid ett bord och säger (bestämt) att restaurangen är stängd och att närmsta mat finns 5 miles bort, men bara i 40 min till. Då kommer en annan man in genom dörren och berättar hur mycket det regnar och säger att man absolut inte ska ge sig ut på vägarna. Rum fanns dock och till vår stora glädje tyckte den söta receptionstjejen så synd om oss att hon erbjöd oss sin egen mat. Vi tackade och tog emot. Detta var i en "ort" som hette Big Sur.
Idag började vi med att sakna allemansrätten. Vi kunde inte jogga någonstans förutom längst vägkanten på hwy1. Allt annat var stängt och privat. Vi åkte istället vidare söderut via Lucia, pacific valley och San Simeon till Hearst Castle. Vi valde dock att inte ta någon guidad tur (i regnet) utan nöjde oss med bilder och åkte vidare. På vägen blev Susanne superexalterad igen av det vi tror är sjöelefanter. Dom var skojiga och fanns i tusentals i Simeon. Bild kommer läggas upp på FB. Vi såg också stora klungor av jättestora (oidentifierade) fåglar.
Det var spännande att köra idag då landskapet förändrades mycket hela tiden. Vi styrde igenom mysiga små städer och hittade caféer och restauranger med hjälp av våran lonely planet. Till exempel åt vi pot pie i Cambria. Vad vi också åt var klassiska In N Out-burgare. Vi fick tips om att det fanns en secret menu, så Adam testade "animal style" (en hamburgare, inget annat).
Via Santa Barbara och Santa Monica hamnade vi nu i LA. Imorgon ska vi nog titta på kändisar i Hollywood och gå den där stjärn-gatan. Idag såg vi för övrigt solen vid lunch. Vi hoppas få göra det igen imorgon, kanske när vi tittar på Jack Nicholsons hus i Beverly hills.
Skål från oss, kramar!
Highway 1
Den finaste vägen jag kört på! Underbar natur! Dock helt öde och utan möjlighet att ringa och lyssna på radio. Vi har sett och gjort väldigt mycket de här två dagarna, och vi kommer att skriva mer om det ikväll. Vi har varit utan internet under vår tur och därför har vi inte kunnat uppdatera bloggen. Nu sitter vi på ett fik i Santa Barbara, planen är att sova i LA. Alltså - en update kommer senare ikväll. Vi har det bra och det är väldigt lugnt i trafiken.
Kram på er!
SF
...is cool. vi känner, trots regn och dimma, att vi kan tänka oss att någon gång bo lite längre i denna stad!
här kommer en snabb SF-update mellan aktiviteterna.. :)
igår cyklade vi över golden gate. det var fint! hade säkert varit finare om det inte hade varit dimma och regn, men vi är som alltid glada ändå. vi hyrde en tandem och satt klockan halv 12 och var klara. vi blev klara lite hastigt och lustigt då jag övertalade susse om att cykla uppför lombard. vi var precis påväg uppför den branta backen upp till kända serpentinvägen då kedjan på cykeln gick av. pang. då gjorde vi stan istället, åt en burgare på macys, union square och åkte ut till ebba på alameda. hon hade julkonsert på en teater som vi lyssnade på och träffade hennes familj. sedan åkte vi åkte till mission och åt på en restaurang med guiden ebba. det var ett mysigt tapas-ställe där vi drack sangria... ebba stannade kvar i stan på vårt hotell så imorse drog vi iväg igen och gick genom china, finance och embarcadero till pier 39 i fishermans wharf. det var turistigt men fint och vi åt (till min stora glädje) en massa "amerikanska" saker. som tomatsoppa i surdegsbröd och ghirardelli-glass.
nu är påväg iväg igen. vi ska träffa filippa inne i stan. först kommer här lite bilder! de blir nog ganska små för internet är ganska segt.
söt!
här är vi på en pir vid embarcadero.
på cykelturen till golden gate.
ebba och susse!
ett inlägg från 10 000 meters höjd
Internet på flyget! Kärlek till teknisk utveckling. Allt har gått väldigt smidigt.
Tänkte bara dela med mig av våra härliga väderprognoser....
Shower?
Det blir nog inga bilder me nya kameran.
Kram på er
Goodbye Atlanta
Då var det över. Idag lämnar vi Atlanta. Det är väldigt mycket jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara, men som tur är så har jag en underbar semester framför mig. Jag är så himla nöjd med min termin här. Skolan har gått bra och jag har fått vänner för livet. Jag har haft kul hela tiden.
Adam och jag var och tittade på King memorial center igår. Det var väldigt intressant att lära sig mer om Martin Luther King. Det tråkiga är att uppdelningen mellan svarta och vita fortfarande är så stark här. Jag har aldrig upplevt det förut, inte ens i Afrika. Alla som åker buss och tunnelbana är fattiga och mörkhyade, alla låglönejobb innehas av mörkhyade och vise versa. Atlanta är inte en bra stad när det kommer till vissa punkter, och det här är verkligen en. Jag hoppas att det inte är så här i hela USA, för uppdelningen gör mig mörkrädd.
Men det är verkligen fler saker som gör att Atlanta inte är en bra stad. Och nu är det kallt här för första gången. Igår var det is på gatorna. Utan erfarenhet av halkbana, salt på vägarna och vinterjhul så är det livsfarligt att åka bil här. Adam och jag gick runt på gatorna i ett iskallt Atlanta, och fick känslan av att gå i en spökstad. Tomt på folk, slitet, övergivet. Jag kommer inte att sakna Atlanta som stad. Dock, min oas, Emory och Decatur, kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Nu ska vi åka till San Fransisco! Imorgon ska vi träffa Ebba och på lördag Filippa. Jag ser verkligen fram emot att komma till varma västkusten. På måndag eller tisdag bär det av mot LA, sen Las Vegas. Framöver kommer det vara fler kort här!
So long!
The american dream
God morgon!
Som säkert många redan förstått var inte mina första 24 timmar i USA något att hänga i julgranen. Min tro om att saker och ting skulle funka i det här landet ruckades ganska snabbt när jag fick meddelandet om att atlantas flygplats var stängd på grund av lätt snöfall. Det slutade hur som helst med att jag fick ta in på hotell och stå standby nästa dag på alla avgående flyg. Jag lyckades komma med på det första planet dagen därpå, bara 17-18 timmar försenad (kändes ganska värt att få sova den natten) men problemet var att det första planet nästa dag i sin tur blev 6 timmar sent. Vi åkte ut för take-off på landningsbanan men stannade mitt på den då vi (några passagerare) tyckte det lät väldigt mycket från golvet (det tjöt och brusade och bankade, gick inte att missa). Piloten och andrepiloten gick ut i planet, blev oroliga. Det kom tekniker till planet, de blev också oroliga. Så vi vände tillbaka till gaten. Sedan insåg de att det var AC:n, som också skulle hålla kabintrycket uppe, som var trasig. Så dels var det väldig tur att vi inte gick upp i luften där, och vi fick byta plan. Meckigt. Till slut kom jag ändå fram och jag träffade Sus som väntade vid bagagebanden. (Mats och Bette; det tog 4 minuter att åka tåg från terminal D...) Underbart att träffas och underbart att komma fram!
Gårdagskvällen tillbringades hos Alex som hade julbord. Det var jätteroligt att få träffa alla. Det kändes som att jag redan kände allihop, förmodligen för att jag har sett så många facebook-bilder från alla fester här, men också för att alla är trevliga, roliga och öppna. Och alla älskar Susanne här. Jag med.
Vi åt sill och potatis, skojiga specialitéer från varje land och drack väldigt mycket snaps. Amerikanerna var lite långsamma på att lära sig alla svenska snapsvisor, så vi fick liksom ta de om och om och om igen. Så förstår nog de flesta hur den kvällen slutade.
Jag har nog lite svensk dygnsrytm kvar. Minns inte när vi gick och la oss, men tidigt var det inte. Och, Susse var inte lika pigg på att gå upp klockan 8 idag (drygt en timme sen) som jag var. Det är därför det är jag som uppdaterar Susannes blogg om vi säger så.
Annars är atlanta typ lika kallt som Sverige nu. Strax under nollan. Och det här landet är ett matparadis för min del. Snabbmaten är som i Sverige, bara att den är god och billig istället. Och det finns mycket kul att prova. Vi var i mataffärn igår och jag förstår att det tog lång tid för dig Bette att gå omkring där. Pappa, du hade tagit en dag på dig att komma igenom den. För att inte tala om universitet-campusets sport-hus/arena/komplex. Vi lär tillbringa en del tid där. För er som inte varit där; tänk att det är jättestort och att det finns allt. Och lite till som vi inte vet vad det är för att det inte finns i Sverige. Så att det kommer finnas separationsångest mellan Susanne och Emory campus kan jag förstå.
Sammanfattningsvis; skönt att ha kommit fram, finally. Och jag förstår att Susanne har kul här! Kul att nu få ha kul här ihop!
So long.
Då var det slut
Jag hade sista tentan idag. Nu är det bara att luta sig tillbaka och njuta av sista tiden här i Atlanta. Adam kommer på söndag och jag längtar extremt mycket! Jag fortfarande ingen aning om vad jag kommer att få i betyg, det kommer att bli spännande att se.
Det har verkligen inte hänt något sedan förra gången jag skrev här, för jag har bara pluggat. Dock har jag lyckats få en pratstund, eller jobbintervju, med en entreprenör här. Han ska nämligen expandera till Sverige.
Nu är det fest nästan varje dag fram tills att vi lämnar Atlanta nästa torsdag. Det kommer att bli extremt sorgligt att lämna alla, men också ganska skönt att resa med Adam och sen komma hem.
Jag kommer att fortsätta att uppdatera bloggen under resan med Adam så klart!
Kram på er
Stormvarningar!
Det blev ingen fortsättning följer.... ledsen för det. Tyvärr är jag mitt i den stressigaste veckan, så det kommer nog inte heller att dyka upp någon fortsättning innan nästa vecka. Jag har två väldigt stora presentationer den här veckan och en viktig tenta nästa vecka. Dessutom ska jag lyckas klämma in en konsert med David Guetta imorgon och med Usher på söndag.
Jag fick det här i ett mail från Emory idag; A tornado warning has been issued for the Newton County. Seek shelter. Refer to local tv/radio for updates.....Spännande! Det är väldigt dåligt väder, jag har fått köpa ett paraply för att överleva.
Jag fick också höra att Emory business school är nu 7e bästa business school för BBA studier i USA. Det känns bra!
Ja, nu måste jag tyvärr återgå till mina grupparbeten.
See you!
