Susanne i Stora Världen

Som sagt, de senaste två dagarna har varit väldigt händelserika för oss, och eftersom inte någon av oss är varken journalist eller kolumnist kommer händelserna presenteras i kronologisk ordning utan romantik eller egentlig kosmetik. Så tänk att det är mycket finare och coolare än vad vi framställer det.

Vi kommer inte ens att ladda upp bilder här, för det tar fantastiskt lång tid på susannes gratisblogg. Vi länkar därför till facebook istället.

Let's get this show on the road.

Tisdagsmorgonen tillbringades hos Ebba i Alameda (Oakland, SF). Vi vaknade med krabbsmak i munnen efter en kulinarisk måltid serverad av Ebbas host-mum kvällen innan. Två saker att nämna om detta; - Ebba har hittat en väldigt bra familj, och - Krabba med vitlök är älskad av alla (tom Sus). Hur som haver, vi åkte in till stan, hyrde vår bil och började med att köra söderut via Googles huvudkontor till de stora Redwood-träden i Big Basin State park. Kontoret var stort, liksom träden. För Susanne var träd-vistelsen en barndröm som gick i uppfyllelse. (Hon var extremt glad och exalterad hela vägen). Alltså, träden var jättestora. Se bild på FB, vi hittade ett som var jättestort, alltså jättestort.

Efter skogspromenaden började Highway 1 (hwy1) som enligt oss båda var en av världens finaste vägar (den var till och med i klass med sa calobra). Vi tog en studentkaffe i santa cruz, cruisade igenom Monterey och Carmel (Pebble beach) och hade ingen aning var vi skulle sova på natten. Susanne hade dock en annan barndröm om att sova på ett deppigt, ruffigt, brunt Motel längst en Highway. Så det var vad vi letade efter. Och det kändes lite som i en film, när vi i mörkret, i blåst och ösregn, längst en slingrig väg hittade en "inn" som stämde perfekt på Susannes drömbeskrivning. Vi sprang in i regnet och hoppades på det bästa. Dvs, att vi skulle få ett rum och att vi kunde äta något. Det började med, att när vi kommer in, sitter restaurangägaren vid ett bord och säger (bestämt) att restaurangen är stängd och att närmsta mat finns 5 miles bort, men bara i 40 min till. Då kommer en annan man in genom dörren och berättar hur mycket det regnar och säger att man absolut inte ska ge sig ut på vägarna. Rum fanns dock och till vår stora glädje tyckte den söta receptionstjejen så synd om oss att hon erbjöd oss sin egen mat. Vi tackade och tog emot. Detta var i en "ort" som hette Big Sur.

Idag började vi med att sakna allemansrätten. Vi kunde inte jogga någonstans förutom längst vägkanten på hwy1. Allt annat var stängt och privat. Vi åkte istället vidare söderut via Lucia, pacific valley och San Simeon till Hearst Castle. Vi valde dock att inte ta någon guidad tur (i regnet) utan nöjde oss med bilder och åkte vidare. På vägen blev Susanne superexalterad igen av det vi tror är sjöelefanter. Dom var skojiga och fanns i tusentals i Simeon. Bild kommer läggas upp på FB. Vi såg också stora klungor av jättestora (oidentifierade) fåglar.

Det var spännande att köra idag då landskapet förändrades mycket hela tiden. Vi styrde igenom mysiga små städer och hittade caféer och restauranger med hjälp av våran lonely planet. Till exempel åt vi pot pie i Cambria. Vad vi också åt var klassiska In N Out-burgare. Vi fick tips om att det fanns en secret menu, så Adam testade "animal style" (en hamburgare, inget annat).

Via Santa Barbara och Santa Monica hamnade vi nu i LA. Imorgon ska vi nog titta på kändisar i Hollywood och gå den där stjärn-gatan. Idag såg vi för övrigt solen vid lunch. Vi hoppas få göra det igen imorgon, kanske när vi tittar på Jack Nicholsons hus i Beverly hills.

Skål från oss, kramar!