Susanne i Stora Världen

Innan jag går in på ämnet Turkiet så bör jag kommentera att jag missade att se Carter gratis igår, han höll en föreläsning på skolan. Jag var bara någon minut för sen för att få en biljett - lite surt! Men enligt mina vänner så var det en bra föreläsning men inte så mycket mer. Man får dock inte så  många chanser i sitt liv att se en amerikansk ex-president.

Istället för att lyssna på Carter så följde jag och Alex med min rumskamrat på middag med hennes vänner. Ytterligare en tjej av oss utbytesstudenter var mer, Sinem och övriga var två killar. Alla utom jag och Alex är från Turkiet. Vi var på en jättemysig restaurang i Decature (staden jag bor i) som jag defintivt kommer att visa både för mamma och pappa och för Adam (så god tonfisk!). I vilket fall, jag och Sinem hamnade i en väldigt intressant diskussion om skolsystemet i Turkiet. Hon berättade att hon och min rumskamrat Daisy går på den dyraste och bästa skolan i Turkiet men att hennes studier finansieras av ett stipendium för att hon hade så bra betyg. Tydligen är skolan indelad i två läger, de som är på stipendium och får A i allt, och de som har rika föräldrar och inte behöver bry sig som har C i allt (som min rumskamrat). Den här diskussionen ledde oss vidare in på politik och jag frågade om den nya konstitutionen som antagits. Vid det här laget så var alla med i diskussionen. Samtliga tyckte att den var väldigt dålig! Det förvånade mig eftersom jag pratar med Turkiets överklass och elit, de borde vara för demokrati och kapitalisering. Sinem förklarade väldigt tydligt för mig att eftersom man var tvungen att rösta ja för allt i sin helhet så ville hon inte rösta ja då det finns punkter som försvagar kvinnans roll i samhället och att religion kan ta störra plats. Väldigt intressant eftersom Carl Bildt och alla andra utrikesministrar i EU har jublat över detta ja. Enligt samtliga vid middagsbordet var konstitutionen en konservation och tillbakagång i samhället, vilket  inte alls är den syn jag har  fått när jag har läst DN.

Ja, i vilket fall, Alexandra och jag började fråga om klasskillnader och annat och slutligen som kom vi in på det mycket känsliga området - Kurder. Daisy säger - jag har sagt det innan, jag hatar dom. En av killarna säger - de är djur. Är det inte sjukt!!!??? 

Sinem säger - Ni har fel, terrorister är det vi är emot, inte Kurder. Tack Sinem! En väldigt vild diskussion bröt ut. Jag och Alexandra försökte med hjälp av Sinem säga att det är helt sjukt, HELT SJUKT, att ni säger så om en grupp av människor som ni inte vet något om. Daisy förklarar hur dumma alla är och hur osäkra gatorna är - Susanne, du förstår väl att ingen tycker om dom? (svar: NEJ) Det hela slutade i alla fall med att att jag, Alexandra och Sinem inte gav upp, vi sa att ni kan tycka illa om våld men inte om en folkgrupp och ja, de höll väl med lite i alla fall. Jag är glad att jag stod på mig trots att jag riskerade ett bråk, för det är så illa att det ens kan ta orden i sin mun.

Reflektion - Turkiets elit och överklass, de lärda och utbildade, säger att en del av deras befolkning är djur. I Rwanda var de kackelackor.

VAR är Turkiet på väg?